En annan sorts död

En gravid kvinna i en by i Nicaragua börjar blöda. Precis som alla andra blivande mammor i världen blir hon rädd och åker till närmaste hälsoklinik. Där vill de inte ta emot henne. De säger att de inte har kompetens att undersöka sådana komplikationer, men egentligen är de – precis som alla andra sjukvårdsanställda i Nicaragua – livrädda för allt som kan innebära att de måste välja mellan att rädda kvinnan eller fostret. Att behandla kvinnan på ett sätt som gör att fostret dör kan innebära åtal för brott mot landets stenhårda abortlagar – eller åtminstone att läkaren förlorar sin legitimation.
Alltså skickar man kvinnan vidare till ett stort sjukhus, t ex i huvudstaden Maganua. Hon får inte åka ambulans eller sjuktransport utan tvingas ta bussen. Där är hon inte heller välkommen. Graviditetskomplikationer ska skötas på lokala sjukhus. Kvinnan får kliva på bussen igen och försöka ta sig tillbaka hem.
När hon förblöder i bussen betraktas hennes död som en ”vägolycka” och hamnar inte ens i statistikkolumnen för mödradödlighet.
President Daniel Ortega omvaldes i går, i armkrok med den katolske biskopen i landet. Som tack för sandinistregeringens abortlagar som inte under några omständigheter tillåter abort har kyrkan stött Ortega. På onsdag får Vilma Núñez De Escorcia från Nicaragua ”Stieg Larsson-priset” för sin kamp mot de orättfärdiga abortlagarna. Jag ska prata med henne på ett seminarium på kvällen. Ska ge henne en kram.
I vårt projekt har vi valt bort aborterna, men är inte detta mord så vet jag inte vad.
/Karin

Politiker, hedersvåld och FN

Det går som på räls! Finns många att mötas med här i USA. Idag är vi i New York och träffar UN Women och Margot Wallström. Efter lite nyttiga kontrollfrågor angående säkerheten för de kvinnor vi berättar om och att vi följer relevant etik och moral när vi visar upp överlevare, så har vi nu fått riktigt bra kontakter och hjälp på FN!

Igår träffade vi också den politiskt tillsatte distriktåklagaren för Montgomery county och några av hans medarbetare. En chock slog oss när vi upptäckte att ingen av dem kände till termen hedersvåld. Vi förklarade och de visste om att liknande brott sker i USA, men termen och innebörden av att döda på grund av heder, verkar de förvånansvärt ovetandes om.

Imorgon åker vi till Connecticut och sen Michigan.

/Linda

Religionens fel?

Nu har Linda och Kerstin åkt till Mexiko och jag är ensam hemma för att hålla ställningarna. Väntar med viss oro på deras rapporter. De ska till farliga trakter.
Funderar på hur vi ska lägga upp vårt material. Ska vi understryka det kvinnoförtryck som utövas i olika religioners namn, eller ska vi söka mer bakomliggande orsaker?
Själv anser jag att religionerna främst används som en ursäkt för rätten att ta till våld. Det är inte Gud (under vilket namn hon än uppenbarar sig) som vill hedersmörda/våldta/ skambelägga/ misshandla/ förtrycka världens kvinnor. Men eftersom  medelålders och gamla män står för skrifternas tolkning blir biblar och koraner ett slagträ i maktkampen, där män vill behålla sin överordning.

(Bilden är från Sopot i Polen, ett land där en gammmal påves tolkning av Bibeln fått alldeles för stort makt.)
/Karin

Ett våldsutsatt hus

– Det här huset har sett mycket våld, sa advokaten Hina Jilani och pekade på en del av verandan till sitt barndomshem i Lahore Pakistan. Där blev en journalist som kom hit för att intervjua min far dödad. Krypskytten tog fel på person och trodde det var pappa.
Hina var bara 12 år då. Sedan dess har huset, och Hina själv,  attackerats och hotats många gånger. Hon går ingenstans utan minst en beväpnad vakt.
Varför?
Därör att hon föresvarar misshandlade kvinnor och hedersvåldshotade flickor. Därför att hon vill avskaffa de hädelselagar som skulle avrätta en 14-årig pojke för att han – påstods det – hade skrivit något elakt om profeten Muhammed på en vägg. Ja, hon vill avskaffa dödsstraffet över huvud taget.
Sådant kan vara direkt livsfarligt i Pakistan.
– Vad du är modig! sa jag.
Hon fräste bara till svar:
– Jag är inte modig. Jag är rädd. Men jag måste.
Det påminner mig om visdomsordet från Muminböckerna:
”Det är ingen sak att vara modig om man inte är rädd.”
/ Karin

Sexsnack med imamer

Det är roligt att jobba med Linda, inte bara för att hon är skicklig och smart, utan för allt som händer omkring henne där hon går omkring med sin utrustning hängande runt höfterna. Jag har ofta roligt åt de scenerna, senast idag på fredagseftermiddagen.

Två imamer satt i varsin plaststol, och jag med blocket uppslaget och mina frågor om könsstympning och religion. Men lätt var det inte att komma till skott, de båda herrarna hade blicken bara åt ett håll. Nämligen på Linda. Hela tiden. Och alla vi andra – jag, tolken och övriga sällskapet – blev allt mer fnissiga.
Till slut sa den imam (som numera är mot könsstympning) att han tackar Gud föratt han blivit upplyst om farorna, men rösten var förströdd och snart fäste han åter en trånande blick på Linda: “Du kan väl komma snart igen?”

Den andre imamen rekommenderar fortfarande sina församlingsmedlemmar att låta omskära sina döttrar, så att de inte blir alldeles sexgalna.
Den åsikten är inte direkt något att skratta åt, men jag kan tänka att skratt ändåförenar människor. På något sätt. Som när vi frågade: Vad skulle du säga om din son vill gifta sig med en kvinna som inte är omskuren?

Han svarade: “Då dödar hon honom! Hon kommer att kräva mer sex än vad han kan erbjuda!”
Då började Linda skratta, och jag och hela sällskapet.
Och faktiskt även de båda herrarna.
Ett befriande skratt.

/Kerstin