Det är så mycket jag inte får plats med i de korta artiklar som ska in på vår hemsida. Just nu skriver jag om Panzisjukhuset i Bukavu, Kongo. Vi fick ungefär en timmes intervjutid med den legendariske doktor Denis Mukwege, och i mina anteckningar finns massor av pärlor som jag inte kommer att få in i reportaget från sjukhuset. Som:
- Traditionen och kristendomen har hjälpts åt att göra kvinnor till objekt i männens ögon. För gifta kvinnor ger sex ingen tillfredsställelse, bara aggression.
- Att se sin fru bli våldtagen är en mental kastrering. Många män tappar helt sin sexuella förmåga.
- När jag ser hur kvinnorna som förskjutits av sina män tvingas leva blir jag förtvivlad. Kvinnokroppar som väger 50 kilo släpar på 80 kilos-bördor. Utan att ha råd att äta ordentligt. Det är också ett sätt att dö. I ett så rikt och bördigt land!
- Den ostraffade gärningsmannen går omkring på gatan. Hans offer riskerar att möta honom. Straffriheten är en katastrof, och skapar nya brott.
Margot Wallström som träffat doktorn flera gånger säger att han är en fantastisk människa. Håller med. Dessutom är han hotad av krafter som inte vill att han kritiserar den kongolesiska regeringen. Sonen till en pingstpastor, uppvuxen på en missionsstation som grundades av svenska pingstvänner, har blivit en av Afrikas verkliga hjältar.
/Karin
Ett möte jag kommer att minnas
Vad härligt att de finns. Alla de som vägrar att acceptera övervåldet och den råa brutaliteten och som gör något åt det.
Vore intressant att läsa mer om kopplingarna till Sverige och det folkrörelse engagemang som gjort Panzis verksamhet möjlig. Vart hade de misshandlade Kongolesiska kvinnorna tagit vägen idag om inte Tant Agda i Torshälla varit engagerad i välfärden för Kongos kvinnor redan för 20 -30 år sedan?
Självklart har du rätt, Lars.
I vårt slutgiltiga arbete kommer vi självklart att nämna det svenska stödet (från tant Agda bl a) men eftersom materialet ska vara internationellt satsar vi inte så mycket på svenska kopplingar.
I en värld där biståndet blir allt mer professionaliserat, är det lätt att glömma Tant Agdas fingertopps känsla och att gräsrots engagemang (Inte bara svenskt utan även internationellt) faktiskt ger resultat.
Vart var de stora biståndsgiganterna när man behövde bygga ett sjukhus under ett brinnande krig, och vart är de idag?
Någonstans borde tant Agda få cred för att hon virkade grytlappar och sålde på basar för att kunna möta kvinnorna i Kongos behov. I mina ögon är hon en lika stor hjälte.
Verkar vara en helt fantastisk människa. Utsågs till hedersdoktor vid Umeå universitetet i fjol eller året innan det!
/Gunilla